Råångest.
Nytt år, nya tag. Ett helt nytt år står för min dörr, jag kan göra vad jag vill. Hur jag vill. Om jag vill. Men ett år har även gått. Tiden har sprungit iväg och jag står kvar och i juni och funderar på hur detta kunde hända. Ett bra år men inte lika bra som 2010 eller 2009. Hur blir 2012? Hur ska jag forma modellen för mitt liv?
Min magkänsla säger ”förändringarnas år”. Härligt! Blir vi förlovade? Föräldrar? Befodrade? Klokare? Smalare? Tjockare? Osams? rikare? Snällare? Ensam?
Att världen står öppen för mig är så jävla bitterljuvt och ambivalensen är total! Jag tycker inte om nyårsafton. Jag vill inte lämna 2011 men jag vill däremot träffa 2012. Jag vill inte vakna upp 1a januari, tråkiga gråa dumma 1a januari men jag vill uppleva sommaren i juli och augusti och den vackra hösten i september. Hur jag än vrider och vänder på min årsångest blir det inte sämre eller bättre. Jag hatar att älska och jag älskar att hata… Vem lär jag känna 2012? Vem lämnar mig och vem tillkommer? Vad behöver jag och i vilken ordning? Hur ska jag lägga upp planerna om mitt liv för att jag ska trivas? Måste nåt ens hända? Jag vill inte stå kvar på samma ställe på jorden och trampa längre men jag är inte stor nog för att möta det jag vill heller eller är jag det?…äckliga Jävla årsångest försvinn!
Måste allt vara svart eller vitt?
LiLLiS KaRLSSON 