Nattpoesi

Det är dags nu, även om du inte vill. Det är hög tid och fast att du kämpar emot så måste vi försöka.
Mörkret faller på och jag vet att du behöver mig. Ingen känner dig som jag gör. Låt dig själv falla nu,du vet vem som tar emot dig.
Släpp taget och låt månen ha sin stilla gång. Jag vet att du är rädd men jag ska likt många andra nätter hålla din hand. Jag sjunger för dig tills nu inte orkar kämpa emot. Du kan min musik nu, du vet att den låter dig andas. Regnets droppar skapar en Melodi och med ditt fönster som hjälp spelar vi för dig. Hör hur varje droppe är unik och hur den nästan ljudlöst faller mot din ruta. Känn hur vinden lättsamt och svalkande smeker din hud. Lita på mig! Lyssna på hur jag använder alla medel utanför ditt rum, allt för att få dig till ro. Kämpa inte emot-lita på mig.
Din evige krigare /Natten.

Om olyckan är framme- en tabu att skriva om

Tänk er följande: en stroke. En bilolycka. Någonting fruktansvärt händer och din tillvaro ställs på kant. Du är på gränsen till oändligheten men lyckas överleva och står kvar i livet. Du lever men ditt liv blir aldrig som förr. Kanske är du förlamad, kanske har din förmåga att uttrycka dig försämrats och kanske kan du inte kommunicera alls. Jag kommer med all säkerhet, likt inlägget om min önskan vid min begravning, få kritik för att det är tabu att skriva om. Men jag måste. Jag måste få ut det till någon. Det här är jag och det här tycker jag om. Så någon, en dag om olyckan är framme, kanske kan förstå mig och vad jag vill.

Till min assistent.
Jag vet inte vem du är men jag hoppas att du tar väl hand om mig eller iallafall försöker.
Jag vet inte hur gammal jag är om det händer, men jag är en tjej som oftast är glad och försöker att vara positiv. Min ironi är hög likaså min bitterhet, alltid med glimten i ögat dock!
Jag tycker om att bli uppvaktad med såväl omtanke och presenter. För all del blommor eller närhet.
Jag är lite rädd för åska och blåst och vill inte vara ensam när det sker. Jag älskar musik och att sjunga och dansa. Kan jag ens göra det nu?
Melodikrysset vill jag göra och lyssna på. (P4 10.03 varje lördag). Jag tycker om färgen grönt och måste ha täcke på mig när jag sover. Gärna två så jag kan gosa med ett av dem. Jag kan inte sova på rygg utan att framkalla panik och mardrömmar så jag vill helst sova på höger sida med ena benet lite högre upp än det andra. Det måste vara svalt i rummet och jag kan inte sova med kläder på överkroppen. Pyjamasshorts fungerar.
Jag tycker om sill men tål inte nötter och mandel. Ta mig på promenad men inte om våren, jag är så allergisk mot pollen. Jag är mån om mitt utseende och vill likt många andra vara ren och fin. Jag vill ha håret färgat och klippt iallafall varannan månad och gärna sminka mig. Har du tid? Jag vill gärna se på film och ha fredagsmys. Får jag dricka vin?
Jag förstår att du inte har all tid i världen för mig, men den lilla tid vi får kan vi väl ha det bra? Kan jag kanske få måla ibland, lösa korsord eller läsa? Lägga pussel eller virka? Jag tycker om närhet som sagt och älskar att bli killad på armen. Kan jag få träffa mina katter iallafall ibland så lever jag länge på det. Kan vi gå på konserter och andra uppvisningar?
Jag sover bäst när det regnar och jag vill ha ordning och reda omkring mig. Mitt kylskåp är fullt och då känner jag mig trygg.
Jag vill bli behandlad med respekt och med omtanke. Det sista och kanske mest viktiga:
Jag har en gång varit precis som du, självständig. Jag vill inte att du behandlar mig som något annat än en människa. Snälla?

Handla öl i Danmark när jorden exploderat?

Min älskade lillebror David, vilket geni! Vilket energiknippe och vilken funderare. Han funderar och tänker och vrider och vänder på allt som går att tänkas vrida på och tillslut har han så mycket information eller frågor att dela med sig av så att man blir ställd mot väggen många gånger. Han har myntat så många uttryck i min familj, såväl i min vänkrets och det är med kärlek jag Skrattar och härmar honom.
Senast stod han likt en helig präst och predikade inför hela gröningen i Helsingborg samtidigt som blicken var fäst mot havet och armen pekandes mot Danmark.
Med tydlig och stark stämma (målbrott och grovt dalmål) berättade han följande ”vet du Linnéa, en dag kommer allt det här att vara borta, inget vatten kommer finnas kvar.. Och vet du varför?? Joo (lite mer nervös och stressad röst fortsätter) för solen kommer att EXPLODERA!!” Han fortsätter nästan skrikandes: ” alltså ingenting kommer vara kvar, allt vatten kommer att förångas!!”
Jag märkte på honom att han var lite nervös och antagligen sett ett eller femton för många faktaprogram på TV och försökte därmed lugna honom med
”Ja men det är ju jättebra! Då kan vi ju gå över till Danmark och handla öl. Smidigt”
Ingen höjdare. Om inte lillebror var stirrig innan blev han det nu och förstod inte hur jag inte kunde ta det här på allvar.
Jag, gröningen och hela Danmark skrattade kärleksfullt åt honom och hans oro och tillslut lugnade jag honom med nåt i stil med 200år, vi är döda, ingen lever, alla dör…
Kanske inte heller så bra men det har aldrig varit min starka sida att inte retas med honom.. Att alla dör var visst inte heller någon räddning på nåt egentligen. Iallafall det positiva i kråksången: ni som tröttnat på att ta färjan över till Danmark-snart är väntan över! Vi kommer närsomhelst nu kunna GÅ över och hämta hem ölen. Bra va?