Jag har sällan blivit förolämpad, kanske för dum för att förstå om detta skett. Jag lever i en bubbla, min vackra värld där stora delen är ljus och endast små fläckar av mörker infinner sig. Jag har, som ni kanske förstår med boken jag håller på att skriva, dejtat och träffat otaligt många män. Några i skor några utan. Jag vill inte ens kalla alla för män, det vore en förolämpning mot de som faktiskt kan bete sig.
Jag har växt och blivit enormt trygg med alla möten jag gör, på jobbet, i skolan, fritiden och professionellt. Vad som skrämmer är att jag på senare tid genom en slump mött människor i helt fel fas i livet. Min verklighet krockar med deras och tvärtom. Det går inte att reda ut på bättre sätt än att låta dem gå. Det gör så ont. För jag vill hjälpa, vill hitta förståelse och lyfta upp deras bra sidor. Men vem är jag att orka göra det? Det är sånt jag gör för betalning på mitt arbete, ska det infinnas i min vardag också, i min trygga bubbla? Gud försöker med alla möten jag gör att lära mig något.
Den här gången kanske att låsa dörren varje gång jag går ut? Att tro på magkänslan och tecken? Tillbaka till förolämpad: Den största förnedringen av mig är att tro att jag är dum. Att jag är så korkad att inte förstå. Hur kan man ens lägga ner energi på att beskylla mig och för sin egna dumhet? Nej mister där går du bet. Jag är inte dum, jag har bara ett hjärta stort nog att vilja tro på dina ord snarare än mina sinnen. Så är det.
Jag har känslorna utanpå vilket gör det lätt att nå dem, på alla plan. För att rädda mig själv stänger jag nu in några av dem. Sparar dem djupt inne i mig själv och låter ingen ta del av dem förrän det bevisats att någon är värd dem.
Jag vill tro på mänsklighetens godhet. Jag ska och jag kommer aldrig att sluta hoppas på att vi alla vill gott. Med det sagt, ikväll ska jag inte bara fira min älskade Elins födelsedag, jag ska även fira att jag fått mitt första UK någonsin! Tänk vilken grej?! Inget att vara ledsen över, snarare ganska lättad, för vahettere jag skulle ju boka Maskinen till min examensfest om jag klarade mig ur studietiden utan ett UK, vem fan har råd med det ens? Ni som känner mig och min otroligt softa inställning till pengar vet ju att det aldrig hade gått utan kreditering och pantning av min rubikskub. EXAKT! Så – ikväll firar vi, right?!
LiLLiS KaRLSSON 