Det är inte så lätt att hitta hem alltid.

”Det här är väl ändå värt att skrivas om, jag menar det är ändå ganska sjukt och ändå lite kul”. Typ så lät det när Malin väl hittat andan och slutat fnissa åt sig själv. Det är tydligen inte det lättaste att hitta till mig. Men hon är inte ensam. Först får jag ett sms att hon hittat rätt

[Wiho jag körde inte fel! jag är utanför]

BRA! för annars är hon oftast i hamnen och snurrar. Där har vi många gånger diskuterat huruvida det vore enklare för alla andra om jag flyttat till Danmark. Hon är inte ensam om att hamna där nånstans..nästa sms

[Ehm är det port 97, nej?]

[Ja.]

[Den runt hörnet?]

Alltså.. det beror ju helt på om vilket hörn hon står såklart så jag kunde inte förmå mig att svara på en sån dum fråga, inte hann jag svara heller förrän hon ringer och viskar: ”äääh jag tror jag är rätt men vahettereee….”

”Ja okej, 6e våningen?” ( viskar tillbaka för mystikens skull)

”Det finns ingen 6e våning…”

Hon är alltså fel. Hon står i Idas portingång och viskar. Grannporten. Runt hörnet.

Hon är inte ensam om att aldrig hitta rätt.. och jag skyller inte på henne. Jag har ändå bott på tre olika ställen i detta komplex. 1a gången på 3e våningen längst till höger i nya huset, sen 3e våningen längst till höger i gamla huset och nu 6e våningen i nya huset. Det finns bara 5 våningar i det gamla. Jag har hämtat många vänner och familjemedlemmar på innergården, i andra porten, soprummet och i trappan. Ofta står de längst bort på rätt våning  ”Jamen du sa ju längst bort till..”

VÄNSTER! Jag sa vänster. Inte höger.

”ameh! då säger man direkt t vänster efter hissen, så förstår alla”

Okej, ”jag bor på 6e våningen direkt till vänster efter hissen…”

”Meh ingen öppnar ju är du inte hemma?”

JO MEN DU STÅR Å KNACKAR PÅ MIN GRANNES DÖRR!

” men den är ju direkt till vänster, säg den längs…”  Och så här håller det på. Det spelar ingen roll vad jag säger så kommer folk fel, ringer från andra husets hiss och funderar på om 6e våningen är bortsprängd

” ameh koden funkar ju här med då tror man ju att man är rätt”.. supersmidigt tycker jag.

”Är du sääääker på att du hittar nu?”  ”Jaaaaaarå”, å så står besöket på andra sidan runt om hörnet på den bortsprängda våningen och ser dum ut.

Spetsiga bystar och kopparmormor

Det är en viss mormorskänsla i mitt liv idag.  Efter en febersvettig natt valde jag att ta lite frisk luft, gå på loppis och sedan bjuda in mig själv på halloweenfika på jobbet. Otroligt. Mysigt och lagom socialt för min ork idag.
Jag hittade så fina fynd!
”Jaså du gillar konst å sånt. .det e en bra bok det här”.
”Nej nej alltså..Eller JO visst. .men jag ville mest matcha med min nya lampa.”
”….. det blir 76 kronor för allt”.
Mormorskänslan?  Ja den kom med mitt fina fynd för 15 kronor och att jag ner i min byst endast kan skymta spets.. det hade alltid hon på sina linnen.  Och en sån här sockerburk.  Inte för att jag använder sockerbitar men ändå… mormor det är du och jag i dag.

Snart puttrar fiskgrytan min älskade syster ska få smaka ikväll. Fram tills dess, tända ljus, rött vin, fotboll  (!!) Spetsiga bystar och kopparskålar. Hootenanny singers i bakgrunden. Lovely!

Tiden är inne,-overklighetskänsla

”So if we get the big jobs
And we make the big money
When we look back now
Will our jokes still be funny?
Will we still remember everything we learned in school?
Still be trying to break every single rule”

Officiella starten på examensarbetet startar på måndag. På fredag ska uppsatsplanen vara inlämnad. Jag och min vapendragare Emil är på korrekturläsningsstadiet och känner oss mer än redo att påbörja det stora arbetet. Vi är nervösa, spända, exhalterade och livrädda! Jag kan inte låta bli att tänka på hur overkligt allt är. När året är slut har jag 6 månader kvar. Ett ynka halvår. Jag har alltså genomgått 3 år av universitetsstudier. Det var väl inte så svårt? eller? På det stora hela är det så overkligt. Lilla jag ska officiellt bli professionell. Det går ju inte! Är den här eran slut nu? Vad kommer härnäst? Vad blir vi och var hamnar vi? Jag är så jävla rädd samtidigt så spänd och nyfiken. Likt alltid vid förändringar.

Jag har alltså fått godkänt genom hela studietiden, ingenting ligger bakom mig, än. Och jag har kvalificerat in mig på avancerad nivå och får därmed läsa fördjupningsblocket. Hur långt ifrån kändes inte det när vi satt spända och nervösa första dagen i skolan, 20 januari 2013.  Nu är vi här. Och vilken resa sen! Att fråga vad jag INTE gjort och upplevt är nog lättare att besvara. Viken jävla epok rent ut sagt!

Jag har ansökt om att få studera i Dublin,Irland. Går inte det är plan B att åka till Bali och därifrån studera på distans. Går inte det fördjupar jag mig i ämnet Missbruk och beroendeproblematik, i Lund. ”Passa på” säger de som tror sig veta. ”Passa på Linnéa, det är du värd”. Ja, kanske. Om inte värd så är jag värd över min värld. Därmed bestämmer jag vart skorna pekar. Jag väljer takt och jag väljer hur att mottaga framtiden. Nej, inget bestämt än. Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor, just nu är allt så overkligt och jag upptas av den enorma känslan- obeskrivligt.  Kan man få vara stolt över sig själv?

Här och nu. Lyckligare än någonsin, läppar som ler ögon som glittrar. Framtiden är i mina händer och snart, snart ska jag låta vinden leda mig rätt.

”I keep, keep thinking that it’s not goodbye
Keep on thinking it’s a time to fly”

 

Solen skiner och så gör du!

Ett enkelt band av guld
Snurrat runt min själ
Aldrig glömma vad som skett
Ödet är med oss
luftslott ses i skyn
Aldrig ångrar jag igen

När jag mötte dej i Decembernatt
Själen frös men jag såg min skatt
Tinas upp med det sken du ger
Solen skiner och så gör du

Allting kommer bli bra nu
torka tårar och hör nu
Jag har nåt att förtälja dej
Solen skiner och så gör du

Ville skrika ut
allt som blivit fel
Tiga- guldet framför mig
Nya äventyr
Väntar framför oss
Vi är starkare än dom

När jag mötte dej i Decembernatt
Själen frös men jag såg min skatt
Tinas upp med det sken du ger
Solen skiner och så gör du

Vem fan är hon egentligen?

”Vem fan är hon och varför ska du träffa henne”.
Det är lugnt lilla gumman, jag förstår. It make sense to me. Det gör det verkligen. Min förståelse har inget med ett gott självförtroende att göra, jag påstår inte att jag är snyggare bättre sötare roligare eller bättre i sängen, nej min förståelse för ditt beteende och din oro är för att jag är lika Logisk som du. Jag är ju också tjej.

Men en sak vill jag ändå att du ska veta. Det är inte MITT fel att mina ex vill fortskrida en relation med mig. Det är inte jag som tvingat dem att vara vänliga och vän med mig. 
Det är deras val och om du bara visste hur jag försöker få dem att bjuda med dig, du kan se att hur snygg jag än är så är jag ändå bara en liten fjant som knappt kan uppföra sig i möblerade rum. Men jag är snäll.  Jag är ingen bitch.  Hur jag förklarar för dem att berätta om att jag inte är farlig.

Jag kräver ingenting av mina ex. Men att vara ovänner är väl onödigt och vill de bibehålla kontakten och prata med mig så är det ju inte MITT fel.
Och hjälper det lilla vän att jag lovar att inte försöka få dem förälskade i mig igen?  Att jag inte har för avsikt att tävla mot dig ?
Men jag förstår. Jag förstår precis.  Män är svin och jag är i dina ögon ett ex. Jag förstår det e okej, men skyll inte på mig. Lite mognare än så kan vi väl vara?

Kostnaden av respekt

Det har nu kostat mig ett illamående på 3 timmar, 7 timmars huvudvärk, en obekväm stol och väldigt många högljudda människor för att äntligen få komma fram till Stockholm.  Jag betalade sammanlagt även 280 kronor för att ha glömt min laddare hemma. 150:- för ny laddare och sen en kaffe å nån torr sak som jag egentligen inte får äta i min diet på 83:- för att få ett uttag för NEJ DET FANNS FAN INTE ENS BRICKSTÄLL eller bad det heter på tåget. ..
Nåväl jag är här och snart kommer min  älskade Stora lillebror å svägerska för att hämta mig, inte varje dag man äter frukost i tjockholm med de inte!

Jag skrev ett långt inlägg om respektlöst igår på Facebook och för er som inte hänger med där, här kommer inlägget.  Värt att delas om och om igen och bli en insändare för vidare debatt för detta är något jag verkigen är orolig för. Avsaknaden av respekt och förstånd.

”
VAR I HELVETE ÄR NI PÅ VÄG?!
Jag är så extremt besviken och oroad. Inte för att teaterföreställningen i sig var något fel. Publiken. 75% av publiken var ungdomar. Där satt de och i princip kommenterade allt som hände.  Skrattade och busvisslade.
Fine, humor bör vi alla se till att ha, men när föreställningen handlar om andra världskrigets massmord av judar. När busvisslingen kommer i ett skådespel där en våldtäkt ska symboliseras. Jag blir så arg. För inte tror jag och hoppas fantamej inte att det var åt våldtäkten ni skrattade, utan av ovissheten i symboliken. 
Att nakenhet på scenen generade er.
Att grupptrycket och förmågan att inte förstå konstens regler gjorde att ni filmade med snapchat och skrattade. 

Teaterföreställningen behövde avbrytas mitt i och skådespelarna bad er gå ut. Ni förstörde deras verk.
Fegt nog satt ni kvar. Oförmögna att erkänna. Och visst, det blev tillslut tyst vilket påvisar att ni ändå kan förstå och bete er. Men funderingen och ilskan kvarstår…var i hela helvete är respekten och empatin, förståelsen för historian?

Jag hoppas innerligt att ni till på fredag ska inlämna ett 5 sidor långt arbete om reflektionen kring föreställningen. Det kommer gå åt helvete för er.
Jag hoppas innerligt för er egen skull att ni vaknar upp och inser ert otroligt omogna beteende. Annars ses vi på socialtjänstens biståndsenhet och där mina vänner,  tänker jag inte visa vidare respekt för er historia. Mvh/ jävligt irriterad och besviken själ”

UPPMANING ATT VISA MEDMÄNSKLIGHET

Vi har alla våra struggles. Vi kämpar alla mot våra mål och slåss mot våra egna demoner. Vi behöver inte veta anledningen till varför någon behöver hjälp, vi behöver bara göra vad vi kan och glädjas åt det lilla. Sträck ut en hjälpande hand och om du har ett äpple så dela det med någon.

Jag vill inte skryta, verka viktig eller på nåt sätt utnämna mig till en hjälte så jag låter bli att ens berätta vad jag gör för att hjälpa mina medmänniskor idag. (Är du nyfiken så ska jag givetvis berätta, men i ett försök att ge dig tips på vad man kan göra för andra.)

Jag vill bara uppmana att göra en god gärning, jag lovar att du får tillbaka tusenfalt. På vägen av vänskap och behjälplighet kommer du med all säkerhet att mötas av otacksamhet och en känsla av att du och din insats inte betyder ett knyst, men glöm inte då att vi alla är olika. Vi hanterar hjälp på lika många sätt som vi är människor. Vi skäms, kanske inte kan släppa en stolthet, kanske känner skuld och skam. Kom ihåg att det är okej och även om du inte ser det nu, så har du sått ett frö, det lovar jag dig.  Att sätta ett litet frö i marken kan komma att bilda den mest ståtliga vackra rosenknopp du någonsin skådat. Inte idag, inte i morgon men i framtiden. Glöm inte det.

Jag gör vad jag kan och i min uppfostran, lärt mig att dela på det som finns. Vi är alla någon gång i en beroendeställning till någon annan, i behov av hjälp. Låt den skammen förminskas och så ett frö idag, skicka vidare, vare sig du tror på karma eller ej, tacksamhet och lugn i själen är något vi alla vill uppnå.

OVER AND OUT

Vem fan skrev det här?

Och så sitter man där och rättar inlämningsuppgiften. Svär skrattar och tänker högt ”vem fan skrev det här, vilket jävla trökskåp” och så var det jag själv som var författaren. Vilken pajas ändå. 
Vaknade på fel sida idag. Somnade gott och bara lite irriterad. Sov dåligt drömde mardrömmar och vaknade ur en sömnparalys vilket inte skett på år snart.
Läskigt ändå för där ligger man och ser ut som en torr pinne medan själen skriker svettig och vill vakna. ”Nej nej själen lilla, vi ska inte vakna vi ska spela dig ett spratt och därför ligger vi här som en grönsak och ser dum ut och när vi väl bestämmer oss att vi ska vakna är det med ett ryck och ett skrik…lite panik på det sen så”

Nervöst sammanbrott på den här dieten och träningen också. Ett skadat knä gör saken inte lättare. Jävla skit. Kunde man inte få tur i spel kärlek eller ett utseende iallafall?

Nåväl torka tårar sluta gnäll och kör vidare på väg mot en ljusare framtid. Hopp å stå!

Du ska heta: ninja.

Inte riktigt….
Sitter på en föreläsning om etik. Igen. Jag kan redan allt. Igen. Samtycke eller ej. Etiskt rätt eller ej men jag skriver in framtida barns eventuella namn.

Nej…7 barn hinner jag nog inte med. Men det är lite mysigt att provskriva deras namn.  Etiskt dilemma- om jag inte finner kärleken innan 35 ska jag åka till Danmark och insi. ..inse. ..inssem. ..bli gravid.

När vaknar kusinerna till tuppen?

Uppe med tuppens kusin idag  (8-sovarn) å har nu tagit min morgonpromenad. Jag var så trött det var så kallt och huvudet värkte. Men vad gör man inte? Måste ju.
Under tiden kom min gulliga Jenny å kröp ner i sängen för en kort vila innan skolan. Starka hon jobbade hela natten å vilar nu en timme bara för att sen kriga skola. Had e jag aldrig orkat. Hon förtjänar en chokladbiskvi!
Nåväl kaffe å frukost sen kör vi vidare in i statistikens värld…skulle visst vara bra för nån anledning.