Jag ger upp jag åkte inte

Nu går tåget och kvar står jag på perrongen, jag vågar helt enkelt inte. Jag är feg.

SKOJA! Sitter på tåget till cph å är mer redo (nej) än nånsin!

Funderingar såhär innan avfärd.

Jag har miljoner tankar i huvudet och jag kom just på att jag inte alls behöver skriva endast ett inlägg om dagen, det går ju bra att dela med sig av fler, right?

Så, tankarna:

Lugn och fin, det går bra. Planera det sista, fixa det sista det går bra, skratta och le, paniken infinner sig, lugn och fin det går bra, panik, lugn, ilska och gråt. Kramig och helt förstörd sen ett skrattanfall. Jag skrattar åt min patetiska idé om att det här är något stort, det är det inte, jag är knappast den första. Samtidigt är det väldigt stort för mig. För att vara jag. Lugnar nerverna med vin och packar om väskan vilken fortfarande har övervikt. PANIK!

Kom på att pengarna ska räcka också, hur gör man för att få de att räcka?

Har jag allt med som jag behöver och har jag verkligen inte packat ur nåt världsviktigt nu?

Jag sitter här med mitt vin, min blogg, nystädat och mat på spisen, jag är lycklig, ända in i själen och mest för att jag har så fantastiska människor omkring mig! Det går inte att nämna för ofta alltså NI ROCKAR HELA MIN VÄRLD! ( fy vad töntigt, det låter coolare på engelska lyssna: you guys rock my World!!) Så är det, utan er ingen mig. Jag är så jävla nervös men så otroligt lycklig. Nu kör vi!!

Sista dagen

En dag kvar. I morgon bär det av mot varmare breddgr…mot ett regnigt Europa! En timme bak i tiden-underbart, kan man göra nåt med det? Sätta in rätt lottorad, spå i svensk framtid osv? Iallafall så är allt snart klart för avfärden. Igår flyttades det sista av mina belongings(engelska) och en underbart mysig middag med min halländska del av familjen avnjöts på byns stolthet, annabelle.
Nu gör jag den sista uppfräshningen av mig själv och har kvalitetstid med min vackra underbara Sanne.
Till lunch serveras något ätbart i sällskap med Majvor, Conny och systeryster och sen rullar bilen neråt igen. Har någon en sobril? Mina nerver är utanför

3 dagar kvar.

3 dagar kvar. Three, Tres, Drei.

Jag är så nervös och spänd, jag sover inte om nätterna, jag får inte ihop dagarna och precis som det brukar vara när jag försöker planera så krockar det ena med något annat. Jag vill sova, men kan inte. Jag är mentalt oförberedd och jag vill hinna med så mycket som möjligt, som om jag aldrig kommer hem igen… Det gör jag ju såklart-eller? Jag har bara lovat mamma att inte prova droger, inte umgås med konstiga typer och definitivt inte skaffa barnbarn där, ” hur ska de då förstå när jag läser sagor för dem?”. Exakt. Så barnbarnen får bli svenska. Om inte annat så svengelska iallafall. Om jag hade haft tillåtelse av en viss person hade jag förklarat läget när det kommer till kärleken men det får jag inte, han fegar ur. Så det får vara ett oskrivet kapitel här i bloggen, även om jag äger rättigheten så får jag visst inte säga vad jag vill här.. NÅVÄL. Eller ska jag göra det iallafall?

Jag sitter och skriver på sista uppgiften innan avfärd, och ska innan fredag 05.01 flytta mina sista möbler till lillasyster å Pierre som snällt ska vakta mitt pack medans jag är ute å far. Jag ska säga hejdå till 7 personer och bara hämta ut medicin på apoteket, köpa ny laddare, kolla så att telefonen inte är låst i Sverige, köpa ett par byxor, packa om väskan så att den inte är 24352 kilo överviktig, skriva ut en kopia av mitt pass, posta ett brev, gråta lite, vina lite och försöka sova..SEN kan jag åka. Frågor på det?

 

Att avsluta på rätt sätt

Då är vi på banan igen, härligt!

Jag har nu avlagt ett löfte om att ytligt och oheligt dela med mig av min vardag som praktikant i England. Det är bitterljuvt och om inte mindre än 4 dagar åker jag. Jag är så satans nervös och ångesten toppar allt. Det här är inte jag. Villa-volvo och två katter-Linnéa Karlsson kan inte göra sånt här. Här går vi och bryter upp från 9 års förhållande, säljer huset, lämnar katterna och säljer min älskade V50 och börjar studera och inte nog med det vi får för oss att åka till England, London för att bo där i 5 månader.. VAD HÄNDE? (måste sluta prata om mig själv som i flertal). NÅVÄL, här är vi ju nu och biljetten är bokad så det är väl bara att åka antar jag. Tankarna i huvudet är:

Ser jag bra ut på mitt nya pass? hur säger man gurka på engelska? Finns det verkligen bara Fish n´chips att äta? Hur mycket medicin får man forsla in i det där landet egentligen och Slytherin! det kan jag uttala ganska bra, … kan det vara användbart?

Avslutningsfesten, för att börja i rätt ordning, var grym! Jag är så otroligt tacksam för alla ni som var där och förgyllde och fyllde mig med både alkohol och lycka den kvällen. TACK

Ska vi göra en resa tillsammans?

NÄMEN HEJ HALLÅ!

Vad sägs om att börja blogga igen? Lagom till min utlandsvistelse med praktik? vill ni följa med på resan som börjar om en vecka exakt?

svara ärligt ja eller nej?!