Vid mitt sinnes fulla bruk så älskar jag utan gränser. Jag skrattar hejdlöst och delar glädjen med så många som möjligt går.
Vid mitt sinnes fulla bruk gråter jag inte över dig. Det svämmar inte över av känslor och det rinner inga tårar längs min kind. Vid mitt sinnes fulla bruk.
Jag ler och ser att olyckan är din.
Jag ler och vet att jag blygsamt men skrytsam är värd något mer.
Jag ler och ser hur få som man kan lita på men skrattar när jag förstår att den lilla skaran är för evigt mina.
Jag ler och känner smaken av mina tårar. Jag vill inte känna och jag vill inte må. Men i leendet faller tårarna fritt mot mina läppar.
Kan det någonsin frodas en total och ärlig kärlek här? Kan det någonsin finnas äkthet utan gränser ?
Kan jag få en chans till.
Vid mitt sinnes fulla bruk är jag mer än du någonsin har önskat dig.