Lejoninnan leder framtiden

Vi gör alla vårat bästa. Vi försöker och vi gnatar på. Jag är inte guds bästa barn men inte heller det sämsta. Är någon ens det? Man får ta många smällar i mitt yrke om inte annat så iallfall känslomässigt.
Någon frågade vad mitt mål med utbildningen var, vad vill jag bli när jag blir stor? Nähä Mozart lille. Den som det visste. Jag vet inte alls! Jag är så nervös och väldigt oroad att vår tid som studenter snart är över. Att tiden som den student jag aldrig trodde jag skulle bli snart är en svunnen tid. 
Kan jag ens nåt? Hur gör man?
Försöker samla mig och förstå.  Och vad jag har insett efter några dagars ledighet från mitt sommarvik så är det att den som utvecklats och vunnit mest här är jag. Som person.  Jag har utmanats dagligen i att ta beslut, bestömmanderätt, konflikthantering samt bemötande. Jag har vuxit. Men sen då?
I min värld finns det så många personer som är på fel plats. Så många som till synes helt begåvade men inte alls borde arbeta med människor. Alls.

Jag vill bli arbetsledare.  Få chansen att utveckla coacha och förbereda ett team för att så långsiktigt som  möjligt går utföra ett makabert arbete och där utifrån kunna hjälpa fler medmänniskor. Jag vill och tror att vi på så sätt kan göra större förändringar.

Är jag en ledartyp? Nej. Kanske inte den du ser dominant och självsäkert leder en flock. Men jag är jag.
Jag vet hur det är att vara ansvarig, att leda och ledas, jag vet hur det känns att ständigt oroas och vilja förbättra andras situationer. Storasyster. 
Jag vill tro att jag, tillsammans med rätt människor kan göra världen iallafall lite bättre på sina fläckar. Jag tror det.

Jag ska bli författare och vänner som värmer

Okej vänner och framförallt framtida fiender. Jag har bestämt mig,genom ert stöd att jag ska skriva en bok!
Frågan är hur många som kommer att reagera negativt på detta.. alltså jag bryr mig nu inte om allmänheten har något negativt att säga men den här frågan går ut till mina nära och kära. I all respekt frågar jag nu er: hur ställer ni er till att Linnéa Karlsson publicerar en riktigt rårärlig bok? Vad vill ni inte läsa och vad kan ni fara illa av?

Boken kommer..trust me. Inte nu inte idag men innan jag fyller 35 iallafall. Sådeså.

För övrigt har jag haft en liten turné bland gamla vänner. Vilka hjältar de är! Ger så otroligt mycket lyckorus och kärlek till mig. Jag älskar er allihop!! Och nej så säger jag inte bara, jag menar det. Verkligen.
Så idag mina vänner är det fredag och förutom extrema endometerios-smärtor är livet bra. Väldigt bra. Headhuntad och har fått fler jobberbjudanden, solen skiner och jag ler. Allt tack vare människor runt om mig.

Lyckans smed är funnen!

Som en blixt från klar himmel slog det mig igår. Bland tårar och förtvivlan kom känslan av sanning.  Det är inte mig det är fel på det är inte jag. Och även om en pusselbit i mitt liv saknas är det knappast den som gör mig lycklig. Jag är min egen lyckas smed och det är dags att öppna ögonen.
Titta på allt jag har och inte bara se utan faktiskt njuta av det som är. Fantastiska dagar och ljuva nätter. Livet är här och nu och jag bestämmer själv hur det ska se ut.
Jag formar mina dagar och ser till att lyckan finns där jag går.
Kärleken kommer och finns redan här…det gäller bara att se den i den skepnad som den bär just nu.

Jag behöver ingen annan för att bli lycklig jag behöver bara förstå att endast jag själv kan axla det ansvaret.
Och nu när jag förstått det… ja då ler vi år världen för den ler åt oss idag.

Vill du dela en stund med mig?

Vid en stormig höstgrå natt och när åskan slår utanför
Där det stormar och träden gnisslar och allt i skuggorna på sig rör
När träden långsamt tar av sin sommarskrud
när kylan rispar mot min hud

Som om alla ljusa dagar och nätter fyllda av skratt och glada miner
Plötsligt är borta och det enda som hörs är en kall vind som viner
Då och just där Vill jag ha dig i min närhet
Då och just där Vill jag gömmas bortom allt förtret
Då och just där får du älska hela mig
Då och just där

Låt mitt hjärta nudda dig och låt mig sakta bli ett med dig
Låt mig vila på din bringa och låt din andning gå i takt mig

Lär mig lugnets melodi lär mig leva här och nu
Låt mig ge allt av mig just för mig finns bara du
Ge mig tid ge mig ro
Ge mig mod att våga tro
Låt mig finna kärleks skatt
Just när mörkret sakta faller över höstgrå stormig natt

Stjärnfall i vänskapligt tecken

Riktiga vänner är som stjärnor man ser dem inte alltid men vet att de finns där bakom molnen.
Sant som det är sagt.  Jag är lyckligt lottad att ha så fantastiska vänner omkring mig. Stöttar mig förstår mig och tillrättavisar mig när så behövs. De styr mig på krogiga vägar och vaggar mig ömt i famnar av ren kärlek när så behöves.
Igår låg jag Elin och jenny på en filt i en mörk park.  Raklånga. Och väntade på att stjärnorna skulle falla. Vi såg enormt många vackra fall och meteorregnet som föll över oss. Fantastisk känsla. Inte bara för att stjärnorna var magiska. Magin var något så mycket större. Vänskap. En äkta ren vänskap.  Så stor att inget kan ta det ifrån mig. Från oss. 
Elin och jenny är bara två av mina vackra hjältar på jorden men den där kvällen var magisk i vänskapens tecken.  Jag skänkte en tanke åt alla i min närhet och lyckan slog som gnistor runt om oss. 
Löjligt kanske men känslan är enorm.
Tack mina vänner för ni finns! Tack.

Den orättvisa vardagen

Livet är inte rättvist.
Inget nytt under solen såklart men det gör lika ont varje gång känslan kommer på.
Vemodigt kanske är ordet? Eller bitterljuvt?

Jag har så svårt att skilja på känslorna och ett överflöd blev resultat av dagar där jag bara svalt känslan.
Jag blir liksom lite ledsen. Det är sorgligt hur orättvist det är och det hjälper knappast att pappa satte ord på varför jag känner så
”Ja men du har och har alltid haft för högra krav på livet ”.
Sant.
Vad jag anser vara standard är ju någon annans lyx.  Och tvärtom. Såklart.

Det är inte mig det är orättvist för. Det är andra.  Alla andra.  Jag står här och anser mig vara sårad fattig och ledsen . Inte i jämförelse.  Jag står och faller men inte i jänförelse.
Det är okej för det gör inget att det finns skillnader. Jag accepterar och bryr mig inte så. Men jag känner mig inte tillräcklig.  Jag vill göra så mycket mer …. återigen infinner sig känslan som kom smygandes en dag i London . Jag duger inte.  Räcker inte till och kan fan inte hjälpa.  Linjen mellan att vara professionell och privat är nu ännu tunnare och jag kan inte skilja på hur at hantera vad på vilket sätt. 
Vem är jag att förstå och hjälpa?
Vem är jag att låssas som inget hänt?
Blunda eller agera- lyssna eller blockera.

”Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig…. men jag ger dig min morgon jag ger dig min dag”

Skrattfest i kyrkan

Låt mig bara sova lite till..sluta hoppa va inte så glad ta å blogga lite istället. ..
Så låter det här idag.

Jag vill dela med mig av något djupt och filosofiskt. Om det här med att vara närvarande och fulländad som människa men det är för tidigt. Mina tankar är inte samlade för sånt. 

Däremot kan jag dela med mig av allt jag har skrattat åt i veckan.  Jag är äntligen klar med min monstervecka och i den har det funnits blod svett tårar. Men otroligt många skratt.  När man är sådär övertrött och allt blir kul som när den tysta annars så timida mannen med tyskt ursprung smyger förbi och låser in mig på kontoret. I godan ro sitter jag där inne och ser hur han busigt låser om med mina nycklar och går… jag skrattade så jag grät. Så oväntat.
Eller när min favorit får följa med på bröllop med öppen vigsel för en kollega och vägrar vara tyst.
Högljutt och med klar stämma brister han ut kommentarer som
”Kunde de inte valt en kortare ringbärare jag ser ju för fan ingenting …jävla stolpskott”
Och när vi letar efter kyrkan på väg dit
”Ja men här till vänster är ju nåt vitt stort helvete det lär väl va ditåt vi ska”.
På kyrkogården läsandes på gravstenarna
”Det var många lantbrukare som dött här. ..det e ingen karriär å satsa på då inte tur man inte blev det”.

Och när den höggravida (!!) I
Operasångerskan tar i och sjunger i hög ton
”Se nu e det den lille som sjunger i duetten där ”

”Har de valt helan går som psalm eller vafan sjunger de”

Det är som att gå till kyrkan med mamma eller kusin Erica alltså. Man kan inte hålla sig för skratt.
Nu är det dags att fylla på kaffe och diska. Allt gott!

För övrigt ett fantastiskt fint bröllop och vår kollega var otroligt vacker!
Ja, mannen var stilig han å.

Tanken som räknas

Jag måste dela med mig av några kloka ord. För jag kan inte släppa dem. Situationen blev pinsam för mig för jag dömde ut. Jag tänkte inte och gjorde som så många andra gör.

”Det är tanken som räknas” sa han.
Svaret på min onödiga kommentar om hur en klänning satt på en förbigående kvinna.
”Hur då tanken?  Vad var hennes tanke med det där liksom?”
”Hon försökte va fin, det är tanken som räknas ”.

Etsat i mitt huvud och så rätt. Så jävla klokt. Jag blev stum.  Och skämdes.

Like wild Roses

Känns som om året som gått handlar om förändringar och att kunna utvecklas i rätt riktning med dem.
Jag trodde aldrig detta om mig själv .

London ensam 6 månader. (Nu överdrev jag igen Karlsson pyssling, 5 månader )

Budapest är bokat med fyra underbara

London återresa Är bokat med fyra underbara

Jag har världens bästa jobb

Jag ler mer än någonsin

Och viktigast av allt.. jag är starkare och mer självsäker än någonsin.  Jag tror på mig och jag är stolt över mina prestationer hittills. Vem behöver att någon annan är stolt när man själv kan vara det?

Shine bright like a diamond rockers!  Idag rockar jag även en byxdress.  Superskön men är inte säker på snyggfaktorn för en tös som mej.. vad tycks ?

Nåååå?

Inga blodsband behövs

”Låt friheten styra”. Så sa han.
Ibland behövs inga blodsband. Han är och kommer alltid förbli min älskade farbror som jag beundrar och respekterar högt. Han är klok rolig och har en enormt grov skånska. Jag minns att jag var lite rädd för att prata med honom som liten, han lät då allvarlig och jag hade som liten tös svårt att förstå honom och hans dialekt. Efter två år i helsingborg ät detta inga problem alls och jag kan inte sluta le åt tanken.

Vilken hjälte han är för mig. Så förstående, omtänksam och kärleksfull. Idag slog vi ihjäl 3,5 timmar på Hamnkrogen ihop och pratade om allt mellan himmel och jord. Han förstår mig. Och ibland tror jag han är lite stolt över mig. Jag är iallafall stolt över honom och hans driv i allt han gör.
Så klok.
Älskade LSS -Frabbro. Du betyder mer än du tror för mig !