-Har du sån där hashtag?
-Va?
-Ja.. du vet sån häshtäg..sånt som e inne nu..
-Jag fattar inte..?
-Ja men HÄSHTÄÄÄÄG Linnéa..såna här (visar ”” med händerna) …man skickar till varann på musikhjälpen å överallt
-Ja men..jag tror du fattat fel
-Nej det e sån här typ ..ja typ såhär på insta..du vet instagram ”idag har jag suttit i en bastu hashtag: ”varmt” eller hur?
-Hahaa ja!
-Ja! Du ser…jag kan!
Hahaha underbar konversation 03.21.
Död. Finns inte mer. Svart. Eller?
Jag funderar mycket på döden. En del av livet men vem kommer sakna mig när jag är död? Hur kommer jag dö? Kommer någon på min begravning och gråter eller skrattar de? Är dödshjälp okej eller var står jag i frågan? Vill jag dö nu eller sen?
Om jag dör nu eller i morgon eller snart iallafall så är här min önskan till en begravning:
En öppen begravning för vem som helst som vill delta, det ska stå i tidningen. Efteråt ska det bjudas på rödvin och Smörgåstårta för det älskar alla. Och sen ska westlifes version av seasons in the sun spelas. Och Phil Collins youll be in my heart. Ni som kommer ska vara glada och berätta det roligaste ni minns av mig. Kanske kommer ni säga hur förvirrad och knäpp jag var och hur ambivalent och lite ego jag var men att jag försökte. Ni kanske berättar roliga minnen. Skriv gärna ner dem i en bok och låt den ligga tillgänglig så jag som litet spöke kan komma och läsa den. Besök gärna min grav och tänd ett ljus och e du ensam ska jag trösta er okej?
Malin ska få min uggla och min ljuskrona och hela min disneysamling. Alla kläder ska gå till bättre behövande. Mina tavlor ska säljas på auktion och mina katter får DB behålla. ”Sörj ej mig jag kommer och hemsöker dig” så ska det stå på stenen.
Allvarligt eller ej. Men fundera kan man alltid göra. Man vet ju aldrig.
”Nä men LINNÉA!! Så här skriver man verkligen INTE!!!” Nähä men vet du, jag skrev bara vad jag funderade på.
Just det..vill inte dö än, alldeles för nyfiken för det men har sedan jag var 14-15 haft en känsla att jag dör ung..så e det. Känslan alltså.
04.42. Jag blev akut inringd och hämtad i Hbg för att jobba. Föreläsning i morgon och efter 26 timmars vaket tillstånd får jag 12.00 äntligen sova. Sen på det igen. Nattpass sen skola. Å hela veckan ser likadan ut. Jag är trött. Så ofantligt trött. Och inte bara fysiskt utan psykiskt. På allt och stt lägga sig ner och dö vore en ren frihet! MEN!
Det e så många redan som gnäller och gnäller och tar energi så jag ger upp. Jag orkar inte. Jag gråter och skriker och slåss för min sak och min rätt att känna och viljan att göra min sak.
Jag är evigt tröttsamt tacksam för allt som finns och de som i tid och otid sårat mig får snällt stå sitt kast och på knä ridderligt be om ursäkt. Är inte den som e den men jag orkar inte med energin ni tar. Släpp och låt mig va. Helst sovandes. Så ska jag snart berätta vad döden betyder för mig.
LiLLiS KaRLSSON 