Dag 14 av 14

Inte en dag försent! eller heter det för tidigt när det är sent?

Här kommer dag 14 av 14.

Mina Ambitioner.

”Medveten inriktning på att nå ett mål” (NE.se)

Okej, som ni vet sedan innan så har jag berättat att jag är jättedålig på att nå mål. Jag är hopplös och har alldeles för lite karaktär för att nå fram. Kul va? Eller inte. Men jag har ambitioner och jag är ganska ambitiös om du frågar andra. Jag fick höra från många håll att jag var amitiös när jag tog en vecka av min semester och hängde på kollegor till storstaden förra året för att se hur det går till innan reklambladen kommer ut till lilla mig i tryckhallen. Men jag vet ärligt inte. Jag är på nåt sätt så trött på att vara amitiös när mina planer ändå inte går i lås. Så, här kommer en hemlighet som egentligen inte är någon hemlighet utan snarare nåt jag inte vet hur jag ska presentera på ett bra sätt.

Jag hade planer, vi hade planer. Och framtiden låg inte långt iväg. Jag, som planerare hade allt klart för mig och utsikten såg god ut. Tills ett mail raserade allt! Under veckor har jag gått igenom alla sinnesstämningar man kan ha för en händelse. Jag grät, skrattade, hatade, älskade, saknade, surade,skrek, bråkade, sa inget och höll mig undan. Och mina vänner, Jag är från och med min födelsedag, 1a september, tillgänglig för verkligheten. Jag är uppsagd p.g.a arbetsbrist ( tro inget annat, jag är bra! – Oödmjukt!). Mina planer om framtiden och allt vad den innebär sparkades ut ur universum och det värsta är inte att jag blev uppsagd, det är att jag måste börja om. Ja ja, tjat om planering hit och dit men JAG MÅSTE PLANERA! Åtminstone ha en hum om vad som händer och försöka vara lite förberedd.

Men nu, ta en titt in i mitt huvud : Plugga? Nu? Barn? Nu? sen? till vad? Kan jag göra både och samtidigt? Ja! Vad blir bäst? vad vill jag bli när jag blir stor? när kan jag börja söka kurser? Program? eller bara jobba ett tag, få barn sen plugga? Plugga, jobba, barn? fan 2019. Nej gör allt samtidigt! Flytta? Sälja bilen? vart ska jag? när ska jag och varför i hela helvete ska jag? Blir det bra? dåligt? ångra? vad säger andra? SKT I VAD ANDRA TYCKER! Jaja, sluta skrik åt mig. förlåt men du måste bestämma dig. Eller? Vad passar jag som? Är jag bra? Deadline?

And so on and so on. Så mina amibioner är höga, jävligt höga, men jag har ingen aning om vart de leder. Vad vill jag bli? och när var hur?  Jobbcoach och studievägledare hit och dit och jag har möjligtvis en liten aning om vad som väntar. Eller nej, inte vad som väntar men vad jag vill göra. Just nu. Och hey, förresten så är det mitt liv, mina värderingar och min amibtion vi pratar om och du får gärna ha åsikter men vi är alla olika. Vad du inte klarar av kanske jag löser lätt som en plätt utan sylt och grädde. Och vad du tror att jag är, är kanske inte alls vad jag är eller borde vara. Hur många barn eller jobb jag skaffar mig, hur många kurser jag än väljer att läsa, snyggt sagt, hur många mil jag väljer att gå utan skor är mitt beslut.

 Det här var nog en kick i rätt riktning men ibland, som just nu suger det att inte veta ett skit om morgondagen. Livet svider, även om jag antagligen, troligtvis, helt säkert inte har det värst av alla.

Frågor?

Dag 13 av 14

Woah! Har ju, som misstänkt, glömt av sista dagarna i min följetång. FÖRLÅT! Låt oss nu, många dagar senare, fullfölja det vi startade för en månad sen. ( Det låter mindre skuldsamt om jag säger vi.)

Det här saknar jag.

Karaktär! Jag är urusel på att hålla måttet, följa vägen, nå målet och tro på mig själv. Jag får impulser, planerar och dikterar upp fantastiska slut på historier men når i 9 fall av 10 inte fram. Dock gäller detta INTE när det kommer till jobb. Då är jag i nån annans händer, chefens, kundens, medarbetarens, företagets osv. och därmed en målinriktad arbetare med sikt framåt. Men när det kommer till mig själv, ja äh. Det är väl inte så viktigt. ” Det är nog ödet som gör att jag är så tung om baken.” ”nej men, slingan tar vi en annan dag, då det garanterat går mycket bättre.” ”Ja, men den där lilla fläcken, äh den syns knappt skit i den.”

Gå ner i vikt, träna, sluta äta, skratta, plugga, sluta tänka, bli smartare, leva nu, släpp energislukare, spela fiol och avmaska katten.

Sparka mig i baken, slå ner mig eller fäll mig när jag cyklar, inget hjälper men försök gärna!

Jag är så sjukt ambivalent och i mitt kaos hade lite självkänsla och karaktär hjälpt. Och vet ni, ibland sitter jag här helt omänsklig och berättar för er hur bra allt är, hur stark jag är, skiter i andra och kör framåt, vilket jag ofta gör! Men vägen jag går på är krokig och jag har ramlat i diket. Jag hade behövt mer av mig själv för att komma upp, men det löser sig! Jag kommer upp, det har jag gjort förr och det är ju då jag står och berättar hur bra allting är. Men just nu slirar gruset under skorna mer än vanligt, därav detta äckelärliga deppinlägg. Ingen är gjord av stål. Jag står också och faller. MASSVIS!

Dag 12 av 14

Och jag ber om ursäkt! Mina semesterdagar fylls av roligheter och min blogg glöms av,hamnar på den sidan av hjärnan där arbetarna troligtvis fått sparken för lathet. Men hörrni,snälla håll kvar! Här kommer dag tolv och därmed: Min favoritplats!

Här jag lämnar min hjärna utanför. Här hörs ingenting mer än lugn. Alla ljud medför ro i min kropp. Måsar som skriker,svalor som kvittrar,Lomen som ropar och anden som skrattar. Jag mår så gott och varje andetag jag drar in i mina lungor är med en doft av frihet. Frihet att göra som jag vill, när jag vill. Här står tiden still och de rötter jag en gång snubblat över som barn, snavar jag över än idag. Samma gamla rot. Jag lär mig aldrig. Men det är min rot och den ska vara där.

När du har gjort allt du vill för att få ny energi och lugn i själen,har du så mycket tid över att göra det igen. I en positiv bemärkelse kan du inte göra så mycket här och med det blir du snart lugn. Vila.
Vilar upp min kropp och själ en gång om året. Mitt Norn! Mitt smultronställe. Utan dig vore jag inte så utvilad och stark på hösten. Vackra Norn!
( låter oerhört poetiskt men det är sant!, visst fasen blir jag rastlös där och får myror i kroppen men äh,det tar vi en annan dag!)
Med det tar jag nu en paus på tre dagar-ärligt har jag tid att blogga där,men ingen mottagning och inget datanät och faktiskt ingen lust att bry mig om nåt annat än mig själv där uppe. Så-frågor innan jag åker?

Dag 10 av 14

Detta ångrar jag.

Kära läsare- jag önskar innerligt att jag kunde säga ” jag ångrar ingenting-gjort är gjort”. Men icke! Jag ångrar hela tiden! Maträtt, väg, film, sagt och gjort osv. Det är bland annat därför som jag har preskiberingstid på mitt gångna liv så att jag själv inte går helt ner i ångergropen och blir Ior.

Jag ångrar att jag varje gång väljer ”husets hemmagjorda hamburgare” varenda jävla gång jag går ut och äter och det finns som alternativ på menyn.
Jag ångrar att jag inte valde att plugga mer när jag hade chansen på gymnasiet. Att jag inte sa ifrån när det blev för många krav på mig från en person. Att jag inte lyssnade på mamma när hon sa ” du kommer inte vilja ha en ödla intatuerad när du är 25″ ( JAAAA DU HADE SÅ JÄVLA RÄTT-fy fasen vad ful min tatuering på ryggen är!!)
Jag ångrar att jag inte var modigare som barn. Att jag inte vågade pröva fotbollsskola,gitarrlektioner,klättra,hoppa och spela hockey.

Behöver jag fortsätta? Vänner- ju äldre jag blir desto starkare blir jag och känner mig mindre ångerfull och fundersam över vad som varit, så tacka fan för födelsedagar där jag med åren blir äldre och klokare!

Dag 9 av 14

Min favoritfödelsedag.

Klyschigt kanske men Klyschor är till för att användas vid tillfällen i akt! Pambaabaaam: det finns ingen!
Mähä? Är jag en sån där ofirare som sitter och knåpar annonser till dagstidningen typ; ”glöm min dag-det gör jag!” Eller ” uppvaktning undanbedes”? ( hur kan man förresten ens skriva en sån annons? Jag menar, tänk så hade inte en jävel tänkt fira dig ändå?…selfish) men åter till mig (selfish) : JAG ÄLSKAR JU ATT FYLLA ÅR! Det är en dag om året som bara är min, en dag, där allt jag ångrat att jag gjort eller sagt under födelseåret innan, preskriberas från min tankebana! Jag får paket, grattishälsningar och jag blir ett år äldre! Ja ett helt år klokare och erfarnare. Alla födelsedagar är värda att firas och kallas för favoritfödelsedagar!

Dag 8 av 14

I min handväska.

Okej vänner och fiender. Jag gillar inte handväskor! Eller jo! Andras handväskor som man kan få ha sina saker i, men annars..pfft!

Ärligt, ut på krogen, i affären, till jobbet, runt knuten, på promenaden..Den är bara i vägen! Du ska stå som en liten fjortis med lånat leg på krogen och dansa i ring RUNT din väska som så fint är placerad på golvet. Du ska kånka runt på den och hålla ena armen över väskan när du går på stan så ingen tjyv tar nåt värdefullt läppglans ur den. Den och innehållet luktar olja och tryckeri om den är med på jobbet..ser ni vart jag vill komma?

Jag har inte för den sakens skull inget viktigt att alltid kånka med mig:

Lypsyl

Nässpray

Legitimation

Visakort

Mobil

Näsdukar

Penna

Nycklar

Plåster

Halstabletter/tuggummi

Tamponger och extra trosor

Jaha, och vart fasen trycker jag ner allt detta nödvädiga då? Svar: I andras ”onödiga” väskor och i fickor! Jag förstår ju nu att man kanske borde behöva en väska att krångla med, men äh. Nej, mer rörelsefrihet åt kvinnfolk!!

Dag 7 av 14

Mina syskon.

Ah men ÅH! Det HÄR ämnet är svårt! Minsann..men okej. På gott och ont-syskon!

Ibland,eller ärligt ganska ofta, önskade jag att jag var ensambarn när jag var liten. Eller hade en storebror. Eller en mindre lillasyster. Eller en stora syster. Egentligen önskade jag mig allt jag inte hade. Jag kan många gånger få ångest över hur egoistiskt jag var som liten. Jag bestämde jämt. Var hård och lurade mer än gärna mina syskon. Helst skulle de göra saker för mig. Eller så skulle de må dåligt så jag fick trösta dom. ( WHAT? Finns det sånna här elakingar?) Ja här sitter jag ju och bekänner. Jag försökte berätta för min syster en gång om hur ego och elak jag var:

– Jo Malin, förlåt för hur jag betedde mig när vi var små..

-Vadå?

-Jo men jag var så elak jämt.

– Äh! Det var du väl inte! Jag minns en gång när jag frös och var ledsen i lekparken så tröstade du mig..

-Jo0, men det var jag som la snö på dina kinder så du skulle börja gråta så att jag fick trösta dig…

-Jahaaa..men! En annan gång så ”räddade” du mig när jag var för rädd för att somna!

– Ah..det var ju jag som skrämde dig genom att gömma mig i förrådet och hoppa fram först..

-hmm.. aja det minns inte jag. ..och..tja, du är ju snäll nu!

 

Ja, jag är snäll nu, kanske för att jag var så jäkla dum som barn. Ett äckligt elakt barn.

Jag har alltså bara småsyskon. Jag äldst. Extramamma utan att behöva. Ja, förlåt! Jag ska givetvis presentera dem:

Malin, 23. Heltokig och skrattar mest hela tiden i mitt sällskap. Åt mig eller med mig,spelar ingen roll, vi har alltid kul..nu förtiden! Och standardreplik är: – ”Ja, jag vet inte vad jag ska säga men jag förstår precis!”  Och det är grejen, det räcker att du bara finns och lyssnar.

Eric, 17. Alldeles för snygg och smart för sitt eget bästa. Han är väldigt påstridig och argumenterar för minsta småsak,drygt! men,  vilket gör mig lite avis att inte jag är så bra på att stå och argumentera för mitt tycke och tänk.

David, 11. Ett energiknippe! Hans funderingar och ärlighet är underbar! Jag önskar att jag fick mer tid med honom men vi växte upp på olika håll i landet så han gör mig så varm om hjärtat då han nästan varje gång vi ses, berättar hur mycket han saknat mig eller har nåt litet som han gjort själv i present till mig och gnistret i hans ögon när han säger det, oslagbart!

 Så- jag byter inte ut er för alla pengar i världen! ( Elleeer?…) Ni är och förblir en sak jag aldrig kommer kunna leva utan. Jag har så kul med er, mina älskade Karlssons. Låt mig aldrig bli den överlägsne egoistiske av oss-kasta snö eller skräm mig då! Ok?!

 

Dag 6 av 14

Ett ögonblick.

dag 5 av 14

Min dag.

Så. Lättast vore väl ändå att göra en presentation av min dag helt simpelt genom en uppställning:

 

Dagens känsla: Håller jag på att bli sjuk?

Dagens måste: Handla, vila och hålla humöret uppe

Dagens diss: Morgonmötet

Dagens hiss: Fina besked!

Dagens huh?: en mokument..vad?

Dagens råd: Sluta planera-det behövs bara vid kupper!

Dagens kaloriintag: 1/4 kebabPizza, två ostmackor, fyra koppar kaffe, en chokladbit, kalvfärsjärpar med potatismos och minimorötter, 1 glas mjölk..hittills!

Dagens tider: 05.35 rise and shine!13.37 ELIIIIIT! 14.14 på väg hem! 18.30 The middlesnubben gör min dag!

Ah… det har varit en ganska regning dag. Inside as outside. Så en sista:

Dagens sanning: Fina vänner ger fint stöd. Utan vänner-ingen Linnéa?…

Dag 4 av 14

Vad är kärlek?

Midsommardag. En fin midsommar är till ända. Som enligt tradition träffade vi vänner och grillade hemma hos Plogen. Trevligt, men jag är fan för gammal! Det började spåra och alla som var på G lite mer än mig fortsatte i sång och dans, jag,tantan själv, gick hem till katterna och hemmets lugna vrå!

Men okej, som bloggare finns det ingen vila ingen ro, en dag försent kommer här dag 4 av 14 i denna olidligt spännande följetång!

Frågan ovan ska besvaras och det HÄR ämnet är svårt. Självklart finns det lika många svar som det finns kärleksdyrkare ( och hatare? ja och hatare!) Men här är mitt förslag till idélådan:

När man är jävlaskitarg och man får en blick som säger att det är okej att känna.

När kompisen härmar mitt skratt och det blir så tokroligt att man inte kan sluta skratta och alla runtomkring också bara står där och skrattar med mig.

När du ler och det pirrar i hela kroppen till så den grad att man måste ta ett extra andetag.

När man får ett paket på posten med en efterlängtad Gustavskorv från Dalarna.

När man kommer hem och Messikatten jamar spinner dräglar och klättrar upp på mina axlar för att få puffa och gosa så nära ansiktet han bara kaasfkldsegvnmagr ( katt på tangentbord) som om han bara ville försöka berätta hur mycket han saknat mig.

Och för att inte göra nåt orättvist:

När Xavikatten vet att det är sovdags och snällt sitter och väntar utanför sovrumsdörren tills man ska gå och lägga sig så hon kan få gosa ner sig i en grop av täcket och ligger där, spinner och trampar och tittar på en med en så enormt nöjd blick som bara en katt kan ha!

När vi dansar Shakiradans genom huset.

När du på ett så ofint sätt säger ” ääeeh men jag kan inte VA här inne” samtidigt som du smyger ut från toaletten där jag nyss varit. (whaaaat? är det HÄR kärlek?! JA det är det fanimej!)

Det finns så enormt mycket som är kärlek för mig men i ett ord: TRYGGHET. Att få vara trygg, om det så är med vänner, älskare, familj eller husdjur så är det så mycket kärlek i att få vara just trygg – här törs jag vara mig själv liksom…

 

Sen Conny, sen är du kärlek! Ren jävla kärlek!! ( aa men fyy faa…vad sött..har nån en tandpetare för det sitter jävlar socker i hela tandraden här!) PUSS på er!