Det tysta mötet.
När vi möts, spelar vi ut våra roller, våra sociala koder speglar hur vi interagerar med varandra.
Vi förstår vad vi ser och genom våra tolkningar,formade av historia bland annat, kategoriserar vi in mötet i fack, allt för att förstå och kunna förklara vad som sker.
Men det tysta mötet då? Läxan vi lär ut och lär in. Jag vill tro att alla möten jag gör är av betydelse, för mig eller den jag träffar. Jag vill tro att, senare i livet när jag tänker tillbaka, har lärt mig något, kanske har jag satt ett litet spår eller sått ett hjälpande frö också? Kanske var jag bara lyckan för natten hos någon, för en annan kanske just jag var en räddning ur en mörk och stormig livsperiod?
Jag vill tro att Gud sänder mig utmaningar men också tankeställare, allt för att jag ska utvecklas.
”Här har du en som har hund, du kommer i ert uppbryt att sakna hunden så otroligt mycket och hur ska jag få dig att förstå att det kan såra ägaren? – jag ger dig detsamma. Någon som saknar sitt ex hund så mycket att det blir svårt för dig att känna dig sedd”… Jag förstod.
”Du har nu träffat någon där du är den andra kvinnan, hur tror du det känns för honom och hur ska jag få dig att förstå hans point of view? – jag ger dig två män och resten förstår du själv”… jag förstod.
Jag vill tro, du behöver inte ens, men jag tror, att jag möter det tysta i angelägenheten att utvecklas och få en förståelse. Jag behöver nog det. Förståelsen att vi alla är olika, kommer från olika historier och har våra tolkningar. Jag försöker se mönster, här och nu har jag också lärt känna, inte bara intressanta människor, men mig själv. Jag vet för varje möte jag gör, vem jag är, hur jag vill vara och vad jag vill ha. Jag lär mig sakta vad jag är värd och vart jag ska nå utan att stå på tå. Jag, Linnéa Karlsson, är snart alldeles säker och trogen vän med mig själv. Tack alla jag möter och mött. Förlåt för dem jag sårat, det var aldrig min mening, ibland sker sånt för att rädda sig själv.
Förlåt för att jag syndat men tack för allt jag fått, Hoppas jag ett litet frö någonstans i en annans själ har sått.
Jag är noga med att berätta för folk hur de påverkat mig, allt för att glädja, så de kan förstå. Jag hade uppskattat detsamma. Faktiskt. Aldrig att förglömma hur ord påverkar oss.
LiLLiS KaRLSSON 